Den grekiska teatern blir väldigt inflytelserik för all kommande teater och för filmen som vi känner den idag. Handlingen i de grekiska pjäserna är ofta stark. Gärna med hjärtskärande familjedramer: förälskelse, otrohet, svartsjuka och blodig hämnd (Medea), eller berättelser som i Kung Oidipus där sonen dödar sin pappa och gifter sig med sin mamma. Eller med humor och ironi som när kvinnorna sexstrejkar för att få männen att sluta kriga (Lysistrate).
Berättelserna innehåller helt enkelt mycket av det som dagens Hollywoodfilmer och tv-serier behandlar, dvs. action och konflikter, ondska, kärlek, sex, våld och flabbig humor.
Rent tekniskt var dock den grekiska teatern ganska enkel. Man hade inga specialeffekter annat än målade masker och kanske lite getblod. För att ändå möjliggöra en underhållning som många kunde titta på samtidigt byggde man teatrar (se bilden ovan). Dessa hade bra akustik och gjorde lätt för alla i publiken att se vad som hände.
Men för att höras så var munnen på maskerna ofta trattformade, så att de kom att fungera som enkla megafoner. Man använde sig också ofta av talkörer och stod i grupp och ropade ut olika skådespelares repliker, eller så berättade kören helt enkelt vad som hände på scenen. Den tidiga grekiska teatern var mer som en saga berättad i kör, än som ett skådepspel med en massa olika skådespelare och med mängder av rekvisita. Sådant kom långt senare.
Den grekiska teaterns struktur
Teatern hade tre olika delar: theatron där publiken satt, orchestran där skådespelarna och kören stod, och skene som var kullisen – gärna smyckad så att den såg ut som framsidan på ett hus.
Tidens, rummets och handlingens enhet
Aristoteles skrev en bok som hette Poetiken. I denna beskrev han hur en bra pjäs skulle vara skriven. Han sa att alla de bästa pjäserna var förlagda på en plats, på en och samma dag och hade bara en handling, dvs. inte massa bihistorier och utvikningar.
Dessa regler blev väldigt inflytelserika på teatern och långt fram i våra dagar skrivs det pjäser och görs det filmer som hålls ihop av en plats, en dag och en handling. Strindbergs Fröken Julie följer Aristoteles rätt noga och filmer som Reservoir dogs av Quentin Tarantino är starkt influerade av Aristoteles krav på tidens, rummets och handlingens enhet.
Frivillig uppgift
Uppför scenen ur Medea eller Lysistrate, som film med skådespelare, eller som dockteater eller något i den stilen. Lägg sedan upp filmen på youtube.com så tittar vi på den i klassen. 
Uppgift
Om ni inte gör den frivilliga uppgiften, ska ni läsa texterna (Medea och Lysistrate) och göra uppgifterna i slutet på varje text. Era svar postas som en kommentar.
