Skype – uppdaterad
Esther ville gärna ha lektion med Skype imorgon, så ni som vill delta på distans kan göra det. Alla som loggar på och deltar under lektion får närvaro. Lägg till mig nu ikväll. Jag är online nu. Sök på Daniel Wernegren. Skicka gärna ett “hejsvejs” med chatten också, så ser vi att det funkar.
Dagens uppgift blir att lyssna på åtminstone ett av radioprogrammen och att posta en kommentar med era reflektioner.
Jag vill också att ni tittar in på diigo.com och kollar på länkarna och skriver en reflektion.
Får ni tid över lyssnar ni på det andra radioprogrammet.
March 8th, 2010 at 21:36
min skype fungerar inte.. vad ska jag göra??
March 8th, 2010 at 22:28
Hmm…
Gör så här:
1. Ta bort skype ur Programmappen. (Dra skype till Papperskorgen).
2. Töm papperskorgen.
3. Laddda ner skype igen från internet.
4. Följ installationsanvisningarna.
5 Skype me!
Funkar det inte så skicka ett mejl. I värsta fall får du komma till lektion.
/D
March 9th, 2010 at 11:36
<!– /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:”"; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:”Times New Roman”; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:Cambria; mso-fareast-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:”Times New Roman”; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-fareast-language:EN-US;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} –>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:”";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
Radioprogram kropp & själ
Vinnarskalle och tävlingsmänniskor:
Tävling förekommer överallt, även fast man själv inte vill det. Man kan tävla både mot sig själv och mot andra i sin omgivning. Mycket handlar om envishet som de tar upp i programmet. Vinnarskallar finns mest i sportvärlden, men det finns även i andra sammanhang som i affärsbranschen mm. Det finns både positiva och negativa saker med vinnarskallar. Visst är det bra att ha en vinnarskalle i t.ex. ett upplopp av ett lopp och ta hem segern men det kan också vara negativt p.g.a. att någon gång förlorar man, det händer alla. Då kan det ta lång tid att smälta det om man har en riktig vinnarskalle (känner igen mig).
De säger att vinnarskallar är medfödda, det håller jag delvis med om. Men jag tror det går att träna upp den också, de är mycket inne på det också. Men jag tror att det gäller att ha en kombination mellan arv och omgivning. Vissa idrottsmän har den turen av att bli född till en tävlingsmänniska med en otrolig vinnarskalle. Mycket sitter i huvudet, som att t.ex. kunna visualisera händelsen innan den händer. Idrottsmiljön är mycket viktig men det är skillnad från person till person. Vissa gillar att träna själv, andra behöver alltid en tränare eller en förälder som står och skriker på en när man tränar. Alla är vi olika och alla måste accepteras precis som de är. Jag har den turen att jag har både bra tränare runtomkring mig och snälla föräldrar som kan skjutsa mig till träningar och matcher mm.
Camilla tycker det är obehagligt att spela fia med knuff för att hon tycker att det absolut bara är slumpen som avgör och hon är rädd för att förlora. Hon vill ha allt i sina egna händer hela tiden. I ett grupparbete i skolan så vill hon egentligen bara göra allt själv och det är ett exempel på detta. Hon skulle därför inte passa så bra in i en lagsport p.g.a. det. Det är nog därför hon håller på med gymnastik där hon allt bara hänger på henne. Hon hade även hållit på med ridsport och konståkning, det säger ännu mer om att hon vill göra saker själva och inte i ett lag. Hon har däremot en riktig vinnarskalle eftersom hon tävlade även fast hon var skadad. Men är det alltid bra att ha en sådan vinnarskalle? Tydligen inte, det gick inte så bra för Camilla. Hon fick ta ett långt uppehåll på flera år efter just den där tävlingen. Jag är i exakt samma läge nu, jag spelade sm fast jag egentligen inte borde för att jag var skadad och nu har det blivit värre och kanske kommer att missa sm finalen p.g.a. det. I sociala sammanhang vill Camilla kunna plocka bort sin vinnarskalle men det är inte så lätt. Där känner jag igen mig, jag vill alltid vinna även fast man spelar ett spel som bara är på skoj.
Jag avbröt efter snacket med Camilla efter ca 20min.
March 9th, 2010 at 11:40
Radioprogram kropp & själ
Vinnarskalle och tävlingsmänniskor:
Tävling förekommer överallt, även fast man själv inte vill det. Man kan tävla både mot sig själv och mot andra i sin omgivning. Mycket handlar om envishet som de tar upp i programmet. Vinnarskallar finns mest i sportvärlden, men det finns även i andra sammanhang som i affärsbranschen mm. Det finns både positiva och negativa saker med vinnarskallar. Visst är det bra att ha en vinnarskalle i t.ex. ett upplopp av ett lopp och ta hem segern men det kan också vara negativt p.g.a. att någon gång förlorar man, det händer alla. Då kan det ta lång tid att smälta det om man har en riktig vinnarskalle (känner igen mig).
De säger att vinnarskallar är medfödda, det håller jag delvis med om. Men jag tror det går att träna upp den också, de är mycket inne på det också. Men jag tror att det gäller att ha en kombination mellan arv och omgivning. Vissa idrottsmän har den turen av att bli född till en tävlingsmänniska med en otrolig vinnarskalle. Mycket sitter i huvudet, som att t.ex. kunna visualisera händelsen innan den händer. Idrottsmiljön är mycket viktig men det är skillnad från person till person. Vissa gillar att träna själv, andra behöver alltid en tränare eller en förälder som står och skriker på en när man tränar. Alla är vi olika och alla måste accepteras precis som de är. Jag har den turen att jag har både bra tränare runtomkring mig och snälla föräldrar som kan skjutsa mig till träningar och matcher mm.
Camilla tycker det är obehagligt att spela fia med knuff för att hon tycker att det absolut bara är slumpen som avgör och hon är rädd för att förlora. Hon vill ha allt i sina egna händer hela tiden. I ett grupparbete i skolan så vill hon egentligen bara göra allt själv och det är ett exempel på detta. Hon skulle därför inte passa så bra in i en lagsport p.g.a. det. Det är nog därför hon håller på med gymnastik där hon allt bara hänger på henne. Hon hade även hållit på med ridsport och konståkning, det säger ännu mer om att hon vill göra saker själva och inte i ett lag. Hon har däremot en riktig vinnarskalle eftersom hon tävlade även fast hon var skadad. Men är det alltid bra att ha en sådan vinnarskalle? Tydligen inte, det gick inte så bra för Camilla. Hon fick ta ett långt uppehåll på flera år efter just den där tävlingen. Jag är i exakt samma läge nu, jag spelade sm fast jag egentligen inte borde för att jag var skadad och nu har det blivit värre och kanske kommer att missa sm finalen p.g.a. det. I sociala sammanhang vill Camilla kunna plocka bort sin vinnarskalle men det är inte så lätt. Där känner jag igen mig, jag vill alltid vinna även fast man spelar ett spel som bara är på skoj.
Jag avbröt efter snacket med Camilla efter ca 20min.
Förra postningen blev fel, det stod att det var både jag och Hampus som gjort uppgften men det är bara jag (TOBIAS LARSSON) som gjort den här.
March 9th, 2010 at 11:41
<!– /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:”"; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:”Times New Roman”; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:Cambria; mso-fareast-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:”Times New Roman”; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-fareast-language:EN-US;} @page Section1 {size:595.0pt 842.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} –>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:”";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
Radioprogram – Kropp och själ.
Detta handlar om vinnarskallar och tävlingsmänniskor.
Livet är en tävling i det stora hela och det gör att vinnarskallar inte bara finns i idrotten, som är en stor del av alla vinnarskallar och som framhäver dem på ett tydligt sätt. Men man skulle kunna säga att en entreprenör också är en vinnarskalle eftersom han/hon vill bli framgångsrik.
När de pratar om vinnarskallen i programmet låter det som det är en medfödd egenskap. Det är jag beredd att hålla med mig till en viss del, men tror samtidigt att det går att träna upp, bara man börjar i tid. Men en del måste nog vara medfött. Att tävla är något som alltid varit självklart som mig. Oavsett om det handlat om handboll i pojk-sm eller om det handlat om ”burken” så vill jag alltid vinna.
Sen finns det två sidor av vinnarskallen. Den positiva och den negativa. Det positiva med det är att man lättare når framgång eftersom viljan att vinna är så stor att det tar längre tid innan det blir för jobbigt. Det negativa är när bakslaget ändå kommer som det alltid gör. Då blir det jobbigt att släppa det och det blir svårt att gå vidare och se på nästa mål eller uppgift.
Många tror även att en vinnarskalle ska vara bäst eller sträva efter det i allting. Det tycker inte jag. Ett bra exempel på det är min käre klasskamrat Tobias Larsson. Han är bäst på det mesta. Men om han skulle testa på t.ex. ballett tror jag inte att han skulle ha samma vinnarskalle.
Men jag tror att man ska vara lagom mycket vinnarskalle. Varken för mycket eller för lite. Är man för mycket kan man ta småsaker på för stort allvar, men är man för lite är det nog svårt att komma långt i livet!
Tack.
March 9th, 2010 at 12:06
<!– /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:”"; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:”Times New Roman”; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:Cambria; mso-fareast-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:”Times New Roman”; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-fareast-language:EN-US;} @page Section1 {size:595.0pt 842.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} –>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:”";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
Reflektioner:
För mig så känns det som att mycket i livet är en tävling. För att bli bäst måste man slå alla andra. Man ska tävla mot sig själv, men jag känner att man måste mäta sig med dem andra. Jag tror att man måste hitta en bra balans mellan att tävla mot andra eller att tävla mot sig själv. När jag var liten då var allt på liv och död. Jag kunde aldrig förlora. Men jag har börjat förstå att det inte är hela världen om man förlorar. Det dem säger i programmet om finsk sisu kan jag känna till. Jag är halv finne, jag vet inte om det har med finländare att göra. Men ibland kan jag bli jäkligt förbannad ifall jag förlorar eller ifall någon fuskar. Men det börjar bli bättre och bättre nu desto äldre jag har blivit. Jag känner att ifall man ska göra något, så kan man lika gärna göra det ordentligt. Men i vissa fall måste man ha glimten i ögat.
Många säger att det viktigaste inte är att vinna man ska ha kul. Men jag tycker det är viktigt att vinna. Jag tror att i allt man gör så beror det på vilken nivå man ligger på. T.ex. Charlotte Kalla hon är ju inte i OS för att bara ha roligt. Hon är ju där för att vinna. Medans en kille/tjej som spelar fotboll i division 6 kanske inte alltid tänker på att vinna.
De jämförde vinnarskallar i programmet. Att det inte bara finns vinnarskallar inom idrott. Jag tycket att det är mycket i livet som är en tävling. På vissa jobb så söker man sig upp till toppen. Människan vill oftast stå högst upp.
March 9th, 2010 at 12:23
Vinnarskalle
Jag kan känna igen mig när de beskriver en vinnarskalle. Jämför alltid mina resultat med mig själv och med andra, försöker alltid vara bäst i gruppen. Det är inte alltid jag lyckas, när jag misslyckas så kämpar jag hårdare. Allt handlar i slutändan att vara bäst. Varför tränar vi elitidrottare 5-8 ggr i veckan? Bara för att det är kul? Jag tränar 8 ggr i veckan för att jag vill bli bäst inom den sporten som jag gillar. Jag känner att det blir roligare om du förbättrar dig, får bra resultat och vinner. Ingen tycker det är kul att förlora. Jag har varit där och jag njöt inte av det. Enligt min åsikt så tycker jag att det är bra att ha en liten vinnarskalle i sig, att försöka driva sig själv till att bli bättre. Men man måste kunna hantera sin egen vinnarskalle. En person som vill tävla i allt, det behöver inte vara sport, bara vara allmänt bäst i allt man gör, en sådan person kan bli ganska jobbig efter ett tag. Som de nämnde i radio programmet, den tjejen som ville förbättra sina tider när hon städade. De påverkade hennes resultat, hon började slarva. Man måste fokusera på hur man använder den.
Isaac Sennerholt
March 9th, 2010 at 12:33
Reflektion kring radioprogrammet “Vinnarskallar.”
Vinnarskallar. Ett ganska mordent utryck som många människor har. Inte bara idrottare, utan även småbarnföräldrar och karriärsatsande personer. Jag tror att det ligger i vår mänskliga väsen att vi alltid ser till att vi är bäst. Tidigare så handlade det om vem som kunde jaga bäst och förse sin familj med mest mat. Nu handlar det om att springa snabbast på 100 m. Så jag tror att begreppet vinnarskalle har utvecklats i från våran instinkt att överleva. Men idag så kan vi hitta mat i frysdisken på ICA så då måste vi hitta andra ställen att utöva den här instinkten. Det är där som idrott passar väldigt bra in som en bra ersättare.
Egna tankar som jag fick var att jag kände igen mig själv när hon sa att hon aldrig blivit pressad av att hon måste göra den här sporten och att jag inte får sluta. Jag har under hela min uppväxt haft en känsla av att mina föräldrar är stolta över vad jag än gör. Men eftersom jag aldrig fått press av dem så har jag fått press av mig själv vilket jag tycker måste vara skönare för att just du ska må bra.
March 9th, 2010 at 18:02
jag har lyssnat på radio programmet kropp och själ och det handlade om att vara tyst.
Det var en kvinna som vid 14 års åldern hade slutat prata och hon sökte hjälp dör det.
jag tycker att det var skumt att man bara kan sluta prata sådär och hon fick ju söka hjälp för att hon alltid var tyst, det låter ganska sjukt tycker jag.
Jag kände mig ganska sur när jag lyssnade på henne, jag tänkte mest på hur och varför man kunde bli som henne.
Jag själv och andra människor skulle nog börja prata, jag tror inte att en människa kan hålla sin mun hur länge som helst.
March 10th, 2010 at 12:48
Vinnarskallar är något som förekommer överallt. De kan förekomma i tävlingssammanhang, i vardagen och du kan hitta de precis vart som helst. Vinnarskallar inom idrotten tror jag är de som syns tydligast, men även i vardagslivet kan de dyka upp på de platser där man minst anar det. Om du har en bästis som alltid är jättegenerös, glad och snäll så kanske du upptäcker att när ni börjar spela spel så blir personen sur och grinig om denne förlorar. Jag tror säkert att alla har någon form av vinnarskalle, men det kan vara olika stor beroende på person och situation.
Det finns olika typer av vinnarskallar. Vissa tänker bara på att tävla mot sig själva och slå sitt eget förra rekord medan andra alltid siktar på att vara bättre än alla andra. Alla vinnarskallar har dock en sak gemensamt, de är envisa. Om de skulle ge upp lätt skulle de ju aldrig kunna vinna.
Det kan både vara positivt och negativt att ha en stark vinnarskalle. Det som är positivt är att man alltid har något som man vill nå upp till. Man har något som man vill uppnå och jobbar för det. När man väl lyckas med det man har tagit sig för blir man jätteglad och känner en stor inre lycka. Något som är negativt är att om man däremot misslyckas kan man bli ledsen och sur och det kan ta ett tag innan man kan smälta det och sätta upp nya mål igen.
Jag tror inte så mycket på att vinnarskallar är medfödda utan jag tror mer på att det är ett resultat av hur man blir/är som person. Om du har ett starkt vinnarpsyke tar du lätt med det i allt annat som du gör också. Om du är en vinnarskalle inom idrottsutövningen kan det bli så att du även har en vinnarskalle inom exempelvis skolarbetet. Detta gäller dock inte alla utan allas vinnarskallar är olika och man har olika lätt att ta en motgång. Något som man då måste komma ihåg ät att det inte är slutet, det är bara att försöka igen. Kliv upp på hästryggen igen.
Att föräldrarna vill lära sina barn att vara bra förlorare tycker jag är en bra sak för då blir det oftast lättare att ta förluster och motgångar av olika slag när man blir större.
Om man har en skada samtidigt som man har en stor vinnarskalle kan det uppstå problem. Om man exempelvis är skadad och ändå fortsätter att träna och spela matcher kan kroppen åka på ännu mer stryk och du kan vara borta under en ännu längre tid än planerat. För cirka 1,5 månader sedan fick jag en kraftig stukning i foten och läkaren sa att jag skulle ta det lugnt i 3 veckor för att sedan börja lite försiktigt och kunna vara tillbaka och träna som vanligt efter 6-8 veckor. Efter en vecka, då jag fortfarande gick på kryckor, gick jag ner till gymmet och genomförde ett spinningpass med ganska hård belastning på foten. Det gick bra och jag fortsatte med spinningpassen och började efter 3-4 veckor vara med på handbollsträningarna igen. Fortfarande så har svullnaden inte gått ner helt och det känns lite stelt i foten och det hade det säkert inte gjort nu om jag hade vilat som läkaren sa. Man får ta sina kast och acceptera det som händer. Hoppas dock på att vara helt återställd om ytterligare några veckor. Man lär sig av sina misstag och det är det som tar en lidare i livet.
March 13th, 2010 at 13:57
Vinnarskalle
jag har lyssnat på det något för långa radioprogrammet kropp och själ med ämnet vinnarskalle. i mina ögon var det inte något konstigt eller nytt beteende, jag tror att alla som idrottar på den nivån som vi gör i klassen har ett beteende liknande Camillas eller Krepps, jag hoppas det i varje fall annars har man valt fel linje. jag håller med om att vinnarskallen är ett medfött fenomen som inte alla föds med, och alla anammar inte heller det grundläggande beteendet som de har. ex. de flesta som har “vinnarskalle” börjar med en idrott av något slag eller så blir de duktiga i skolan. men om man inte gör det så tror jag att man blir en väldigt ängslig människa, eftersom man inte tillfredsställer det behov men fötts med, att tävla.
Detta beteendet har även en klar biologisk grund då den individen som är starkast och som tar för sig överlever. så i en djurflock hade de mest extrema utav vinnarskallar antagligen varit ledare men fokusen hade inte varit på att slå ett annat djur i löpning utan i att överleva. denna prestationsbaserade hierarkin kan vi ju fortfarande se på arbetsplatser. de som blir chefer är sällan en tystlåten person som inte har en drivkraft att slå skrivbordsgrannen. så enligt mig har detta grundläggande biologiska beteende lagt grund för hur våran samhällsstruktur är uppbyggd, skillnaden nu från förr är att hierarkin är kontrollerad och de som inte tävlar om chefsposten får också leva.
jag tror också att denna primitiva förmåga är mer påtaglig i i-länder än vad den är i u-länder. i-länderna har skapat lekar för att tillfredsställa dessa behov såsom fotboll, för att man har råd att ta risker då vi inte behöver oroa oss för mat på bordet. medans man i u-länder har en mer kollektiv känsla, de arbetar tillsammans för att överleva, de har inte råd att ta risker och kan därför inte tävla på alla de plan som vi gör i i-länderna.
camilla är extrem och jag vet inte hur mycket som var tillgjort för evolutionen har faktiskt givit oss förmågan att tänka efter. men jag tror säkert att hon var en tävlingsmänniska och att hon kände det som ett hinder i sociala situationer, för det kan även jag känna igen mig i.
jag ser vinnarskalle som något positivt i de situationer där det krävs för ens egen drivkaft och självförtroende. men jag tycker den uppfattas som arrogant i just sociala situtioner med människor som man inte känner helt.
March 18th, 2010 at 09:32
Vinnarskalle
Jag har lyssnat på ett radioprogram som inriktar sig på kropp och själv. Just detta avsnitt handlade om vinnarskallar och deras sätt att hantera situationer som alltid gick ut på att vinna.
Född till vinnarskalle eller född till loser. Man kan vara född till att vara en vinnarskalle, men jag tror att många som verkligen har lyckats har tränat sig till det. Man måste träna på att förlora och inte bara tro att man ska vinna hela tiden. Det är inte många som har den förmågan att alltid vinna. De enstaka personerna som har denna kapacitet måste på något sätt ha det medfött. Men som de sa måste man ha drivet och viljan för att lyckats. Alla idrottare har nog en vinnarskalle inom sig, vissa har det mer och andra mindre.
Camillas vinnarskalle tar över allt, hon kan inte göra något utan att vinna. För Camilla blev allt en tävling, och det är så det blir för vinnarskallarna. För henne gällde det alltid att vinna, och hon vann också. Var det hennes vinnarskalle som gjorde att hon blev så duktig på gymnastiken? Kanske kanske inte.
“Varför göra något halvgjort när man kan göra det bra, eller bäst”
Det har Camilla helt rätt i, om man ändå ska göra något varför inte göra sitt bästa. Det känns bara onödigt att lägga ner så mycket tid på t.ex. sin idrott om man inte gör det helhjärtat. Men jag kan förstå att man inte gör sitt bästa om det bara är något sällskapsspel eller något liknande.
Det som är det negativa med att vara en vinnarskalle, en som aldrig kan förlora är att man inte kan vara social mot folk. Man kan aldrig vara med och spela t.ex. sällskapspel. Jag tror att man måste må bra för att kunna vinna. Att vara en vinnarskalle och förlora tror inte jag gör än glad, det måste vara jobbigt att man alltid ska vara bäst. Det kan vara en av orsakerna till att en vinnarskalle inte lyckas.
Jag tror att vara en vinnarskalle inom sin idrott är en fördel men att vara en vinnarskalle i det vanliga livet är däremot en nackdel. Att alltid tävla i det man gör leder till att man blir osocial.
Många av oss vet hur det känns att vinna, känslan man får inom sig som bevisar att man är bra, att man faktiskt är bäst. Att få stå där högst upp på prispallen.
Vi i vår klass har alla ett mål och därmed är vi lite vinnarskallar. Jag tror att alla som idrottar på vår nivå har en liten vinnarskalle som finns där.