Renässans och humanism
Medeltiden når sitt slut. En ny tid föds. Denna pånyttfödelse brukar man förknippa med en klassisk målning av Sandro Botticelli Venus födelse, som ni ser ovan. Bilden har djupperspektiv, något som de medeltida bilderna inte hade. Man kan också se att det är en romersk (grekisk) gud som kliver upp ur havet, nämligen Venus. Renässansen är en pånyttfödelse, en pånyttfödelse av antiken. Den mörka mellantiden, medeltiden, ramas in av den glansfulla antiken och den strålande renässansen. Det är så man har brukat se det.
Det var förstås inte riktigt så enkelt att man gick och lade sig ena dagen och då var det medeltid, för att nästa dag vakna upp och befinna sig i renässansen. Som alla förändringar kom renässansen smygande. Förändringarna var av olika slag. De var tekniska, politiska, konstnärliga, filosofiska, geografiska och vetenskapliga. Förändringen börjar egentligen redan under 1200-talets slut i norra Italien och den når sin fullbordan någon gång 1500. I klassisk historia menar man att medeltiden slutar och renässansen börjar iochmed Konstantinopels fall 1453… Men kanske kan upptäkten av Amerika 1492 stå som representant för renässansens allra mest betydelsefulla genombrott?
Inför vårt seminarium i december ska du läsa och göra läsfrågorna till Pär Lagerkvists roman Dvärgen. Sätt igång och läs så snart som möjligt! Alternativt “Hemma-hos”-reportage. Mer detaljer i framtida postning. Deadline 11 december.
Vi läste också:
